En text jag skrev för längesen. Livet är detsamma men ändå så förändrat.
Jag mådde så dåligt men ingen kunde se
försökte dölja allt
men det blev bara mer och mer
till slut kom det fram
allt på en gång
sprang och sprang
hörde mitt namn i jämn otakt
mina tårar bara rann
kunde inte andas
försökte ta luft
försökte stanna
men mina ben ville bara fram
fram till ingenstans
bara försvinna
hade förlorat hoppet helt
jag var full och rädd
så jävla vettskrämd
tänkte på dig
hur du lämnade mig
hur misslyckad jag blev
hur du lyckats bättre
verkar så lycklig
och här är jag
och saknar dig
