på botten

ibland är man på botten så länge att det inte ens märks 
det blir grumligare för varje andetag 
och tillslut kan man inte heller se vart man hamnat
tappar bort sig själv där nere på djupet 
Men jag ser klarare nu 
och det gör ont i mig att inse 
hur långt ner jag är just nu 
det blev en vana ett tag 
men jag kommer bryta mig loss
från ankaret som håller mig här 
 
 
RSS 2.0