på botten
ibland är man på botten så länge att det inte ens märks
det blir grumligare för varje andetag
och tillslut kan man inte heller se vart man hamnat
tappar bort sig själv där nere på djupet
Men jag ser klarare nu
och det gör ont i mig att inse
hur långt ner jag är just nu
det blev en vana ett tag
men jag kommer bryta mig loss
från ankaret som håller mig här