Jag stod där i dörröppningen och det gjorde så ont att se dig sådär smärtsamt hoppfull om ett liv för oss två tillsammans. För allt jag ville var att tro på det du trodde, men rädslan för att en dag förlora dig tog över.

Och allt jag ville säga var att jag ville ha dig precis lika mycket, men jag kunde inte. Kunde inte lita på mina egna känslor, som svikit mig så många gånger förut. Vågade inte känna den lyckan som jag känt en timme innan, för jag visste, den skulle tas ifrån mig lika fort.

——